Engelska
Jag har skaffade en engelsk blogg för ett litet tag sen där jag skriver samma inlägg som här fast i engelska.
Min engelska är inte helt fel fri men det bryr jag mig inte om. Små stavfel här och där precis såna som jag gör i svenskan också. Så länge mitt meddelande är förståligt så bryr jag mig inte om hur stavning är m.m.
Igår kväll låg jag och tänkte på en sak och speciellt enligt egna erfarenheter när det kommer till ungdomar idag och engelska.
"My english is bad. Me so stupid"
Varför klankar man ner på sig själv så? Bara för att man har en svårighet med stavning eller språkinlärning betyder det inte att man är dum? Du kan vara super duper duktig på matte men har stora svårigheter med språk.
Vi alla har olika färdigheter och ofärdigheter och iaf jag vill tro att vi som människor kompletterar varandra på ett sätt så våra ofärdigheter blir färdigheter med hjälp av någon annan.
Efter jag skrivit ett inlägg i min engelska blogg ber jag någon av mina engelska vänner att läsa den och säga till mig om jag gjort något stort misstag. Ett misstag som gör att en hel mening är oförstålig osv., då ändrar jag den meningen men små stavnings misstag gör det samma.
Jag är inte engelsk och min engelska är inte fel fri. Men jag är stolt att jag vågar använda den öppet!
Och det tycker jag ni ska vara med.
När jag var mindre och vi var utomlands tyckte jag det var otroligt pinsamt att se och höra mina föräldrar använda sin engelska. Och det är jag säker på att många tycker. Men dom backar inte! Dom använder den engelskan dom kan och dom gör sig förstådda. Om man kollar på deras generation och den äldre så är engelskan inte tipp topp. Men de vågar använda den som om dom pratar flytande perfekt. Vad är det som håller vår generation tillbaka då? Vår engelska kunskap är bättre än deras men ändå trycker vi ner oss själva för att inte kunna stava alla ord m.m.
Inte ens engelska personer kan stava alla ord! Ni kan göra er förstådda och det är huvudsaken.
Go speak english people!