Kris, panik och val.
Jag befinner mig i ett stadium just nu när mitt liv börjar bli "på riktigt". Mitt liv fylls av avgörande val som kommer vara avgörande för resten av mitt liv. Panik fyller mig och jag vet inte hur jag ska hantera detta. Allting som jag alltid känt som min trygghet börjar försvinna och det nya, obestämda och avgörande kommer krypande som ett brev på Posten. Jag har alltid varit säker på vad jag vill med mitt liv. Aldrig funnits några tvivel. Nu befinner jag mig på ett tåg med okänd destination och jag vet inte på vilken hållplats jag ska kliva av.
Hela mitt liv har jag format runt andras luv, andras behov och andras önskan. Nu börjar jag inse att jag själv har underliggande behov som jag aldrig trott. Jag har varit så inställd på att när jag är klar med skolan, ska mitt liv gå ut på att arbeta och skaffa en familj. Leva ett Svensson-liv. Nu vet jag inte längre vad jag vill. Jag vill göra saker jag aldrig gjort förut. Jag vill arbeta utomlands. Jag vill finna mig själv och tryggheten i mig själv.
För att slippa ha skulder och krav när jag är klar med skolan har jag tagit beslutet att bo hemma tills jag är klar med skolan. Men efter att ha bott hemifrån så är det svårt för mig att bli behandlad som ett barn igen. Fram tills jag prioriterade mitt skolarbete först gick allting bra. Nu ligger jag i min mormor och morfars lägenhet som dom snällt nog låter mig använda. Jag kommer att spendera min tid här från och med nu. För att få tid för mig själv och för mitt skolarbete. Jag måste finna vem jag är och vad jag vill. Vilket har varit omöjligt men familj runt mig hela tiden. På senaste har verkligheten kommit ikapp mig, vilket har gjort att min familj och mina vänner har känt av stressen och förvirringen jag känner runt mig själv. För det ber jag om ursäkt. Men det är min tur nu att vara självisk och finna vilken roll jag ska spela här på jorden.