Amanda - Sharing is caring <3

Klockan 9 skulle jag vara uppe på komvux för information och inskrivning. Var så exalterad att jag inte kunde somna igår kväll. Att jag sov till kl 15 igår hjälpte inte direkt heller.
Jag tog en för tidig buss till stan i morse för att vara säker på att komma i tid. Vilket resulterade i att jag fick vänta i stan 20min på nästa buss. Men jag hann göra en hel del saker under den tiden. Ladda busskortet, köpa kaffe och cigg samt njuta av en solig men kall morgon.

Väl på komvux var det en lång kö till receptionen där jag skulle skriva in mig innan jag gick in till Aulan.
Människor är så roliga. Vi är helt klart flockdjur och speciellt i ovana situationer. När jag kom in på komvux entré var det en lång kö. Människor stod i grupper men aktade sig för att inte komma för nära människor dom inte kände. Dom enstaka som stod ensam pratade i telefon. Bad deras kompisar att komma och ställa sig med henne/honom.
Att stå ensam i en obekant miljö gör folk rädda.  Jag finner detta otroligt roligt och intressant att se.
Jag själv kände inte en kotte där men känner mig inte obekväm eller rädd av denna situation. Kanske hade jag det om jag tänkt efter mer men var så upptagen med att iakta hur alla andra människor beteer sig. När jag gick på gymnasiumet i Sollefteå berättade min psykologi lärare att minst en gång om året brukar hon åka ner till Arlanda bara för att studera folk. Hur vi igentligen beteer oss. Vad är det för fel med att vara ensam i en ny situation. Är vi inte starka ensama? Klarar vi inte av att stå med våra huvuden högt och vara stolt för vilka vi är även om vi inte har vänner runt oss som ger oss uppmärksamhet.

Well anywho, När jag kom hem blev det en kopp kaffe och en stor bit sockerkaka med kokos på för att belöna mig för min stora insats idag. Är riktigt nöjd och stolt över vem jag är. Vad jag har åstadkommit och kände mig mer än väl belönt av en bit kaka!
För ca 2 veckor sen var jag och hälsade på min kusin och hans flickvän. När jag stod på balkongen gick en väldigt gammal och kär vän till mig förbi. Jag tappade kontakten med henne för länge sen och detta har jag sörjt mycket. Jag tog tillfället i akt och ropade på henne. Vi små pratade så mycket som man kan när jag står bakom en gran på en balkong.
Vi bestämde iaf att ta en fika framöver.
När jag satt på bussen hem idag ringde jag henne. Inget svar, dock ringde hon upp för ett tag sen och vi bestämde att ta en fika på fredag. Det här skriver jag med glädje i hjärtat för jag har saknat henne så. Jag förväntar mig inte att hennes och min relation ska bli som den var. Men jag hoppas och tror att jag iaf kan ha henne i mitt liv igen.

Jag tänkte börja med en sak för att lyfta fram livets små men meningsfulla saker.

Dagens ord: Pandemi.
Dagens låt: Elin Ruth Sigvardsson & Lars Eriksson - Love
Dagens person: Michaela Johansson
Dagens kroppsdel: Bröstkorgen
Dagens mening: "För mig är ingenting omöjligt"